Run Forrest, run! sa jag till mig själv och så gjorde ja´t!
 Nädå men jag körde en powerwalkrunda och rätt vad det var så kände jag att det gick för sakta, jag ville fram fortare och jag ville känna en högre anstängning av kroppen.
Liksom.
Så började jag springa. Och jäklar va skönt det var! Så det blev intervall kan man säga för du ska inte tro jag höll i sprinten hela 90 minuter, absolut inte! Jag hatar faktiskt att springa.
Utom just idag tydligen.

Jag fick positiv feedback idag på jobbet som jag lever på fortfarande känns det som. "Maria, jag tycker så mycket om att jobba med dig för du utstrålar så mycket energi och du ger mig så mycket positiv energi, och jag vill bara att du ska veta det". Jag började nästan gråta av lycka.
TACK!