Vänner & bekanta
En del vänner spelar det ingen roll hur sällan man träffar. Man vet var man har varandra ändå.
Men framför allt, man vet ATT man har varandra.
En sådan vän träffade jag efter jobbet idag och vi stod rätt länge och pratade.
Som om tiden stått still, fast har allt förändrats.
Eller vår relation har ju inte förändrats så vissa saker består. Som vår vänskap.
Det finns ett par personer som jag saknar ibland, som har betytt väldigt mycket för mig.
Jag undrar om det är försent?
Vi som satt ihop, vi som var ett namn och inte två. Skulle vi hitta varandra idag?
En annan fundering jag har är när man blir "bekant" med någon. Var går gränsen mellan att vara vänner och bekanta? Kan en vän bli "en bekant" eller är det bara en bekant som kan bli en vän?
Och kan man vara bekant med sin familj?
Jag tror jag tar mig en funderare under en solskenspromnad.
Får se om jag kommer fram till nåt... 
Jag tycker att en vän kan bli en bekant! Har många som jag umgåtts med mycket tidigare som jag typ bara skulle heja på om jag träffade idag.
Mm... Fast ja. Eller. Hm. När jag blir vän med någon, alltså väljer att öppna mig och släppa in nån, så ska det till nåt radikalt typ för att denne ska "försvinna" och bli en bekant... Svårt att förklara det där... Jag är inte mycket för lösa förbindelser. När det gäller vänner iaf...
Och btw, vad din bebis växer! Är du nervös=)?
